Dessutom var det väldigt mkt att göra på jobbet i början av dagen. När det väl lugnat ner sig lite så ser jag mardrömmen komma och gå, det är nämligen så att vi har problem med en man i 40-50 års åldern som är VÄLDIGT udda. Jag vet inte om han är på något sätt utvecklingsstörd men jag tror inte det, tror han med är psykiskt konstig. Han har konstiga tics och är allmänt en mupp, plus att han ser väldigt äcklig ut!

Hur som helst, han vill alltid ha en offert på den billigaste mobilen (Som han frågar jättemycket om!!!!) med kontantkort och påfyllning. Sen står han och pratar och frågar massa skit och man är inte alls intresserad av att hjälpa honom för han har aldrig köpt något och kommer nog aldrig göra det heller. 

Då han var in för några månader sen frågade han mig om jag visste vem om hade namnsdag idag.

-Nej, svarade jag

-Börjar på T och slutar på S, säger han.

-Aha.. Thomas kanske? Säger jag

-Ja, och vem tror du heter det då? Nu ser han ut som en 5-åring som fått glass.

-Du kanske? En irriterad Angelica

-Jaaaaa!! Säger han och blir så exalterad så han kramar mig hårt!

Detta gick så fort så jag hann inte tänka.. jag höll på och dö när han gick!

Det är inte på något sätt okej att bara hoppa på någon och allra helst inte om man heter Psycho i efternamn...

Efter det har jag undvikit honom (Denna blodsugare är inne flera gånger i veckan)

Men idag när jag jobbar så har jag även hjälp av Viktor från telenor, jag tänker lite smart att jag kan nog dra ut lite på tiden med den här kunden så får han hjälpa honom. Vilket han gör och jag skickar ett sms under tiden där jag skriver offerten, som blivit hans öknamn.

När han hjälpt honom färdigt så ställer sig människan och väntar på mig! Direkt efter! Det dög inte med Viktors hjälp utan han ville "ha mig". Jag låtsades vara väldigt upptagen och gick in på lagret.. då står han kvar i ca 15-20 min tills han går till kassan där han frågar efter mig! När jag går förbi på dataavdelningen för att se om han gått så får han syn på mig och typ spänner blicken i mig och går mot mig. Jag vänder om och går in på lagret igen. Det kändes ungefär som att "Varför gömmer du dig för mig, du ska hjälpa mig!!"

Jag måste nog ta det här med någon av cheferna.. för nästa gång han kommer in kanske jag står där ensam och måste hjälpa honom.. men han är obehaglig och jag vill inte se människan igen.. USCH!

Nej nu ska jag sova, längtar efter ett par dagar ledigt!! Jobbdag i morgon och sen personalfest.. hur ska jag orka :P

Kram